Thereses historie (svensk tekst)

I början av 2019 tog Nordic Search Partner på sig uppdraget att spåra arvingar till ett amerikansk dödsbo, som senare skulle visa sig vara värt närmare 25 miljoner svenska kronor. En anhörig i USA hade i det läget gjort anspråk på hela arvet, trots vetskapen om att det finns fler släktingar med arvsrätt. Tack vare Nordic Search Partners efterforskningar kunde ytterligare ett 30-tal arvingar lokaliseras, varav de flesta i Sverige, som annars aldrig hade fått veta om sin rätt att ta del av detta arv.

Arbetet med arvsefterforskning handlar om mycket mer än att bara finna arvingar. Människor bär på så mycket berättelser om sina livsresor och Nordic Search Partner har haft äran att få ta del av många livsöden som på olika vis skakats om av att plötsligt få tillgång till ett okänt arv. En av anförvanterna som kunde spåras i just det här fallet är Therese. Här delar hon med sig av bitar ur sin historia och upplevelsen av att snart få ärva pengar hon aldrig kunnat ana skulle bli hennes.

Första kontakten med Therese inleds med ett mejl från Jim Naustvik i februari 2019. Av mejlet framgick att Nordic Search Partner är ett företag specialiserat på arvsefterforskning som engagerar sig för att spåra möjliga arvingar till ett otestamenterat dödsbo i USA som skulle vara värt minst hundratusen dollar. Therese fick veta att hon i egenskap av att vara besläktad med den avlidne troligtvis har rätt att ärva en del, men att boupptäckningen måste bli klar innan det går att veta hur stort hennes arv kommer bli. Hon, liksom många andra, avfärdade dock det hela som en garanterad bluff.

För att få hjälp att reda ut om det kunde ligga någon sanning i det som stod i mejlet tog Therese kontakt med sin tremänning, som hon inte träffat eller haft kontakt med sedan barnsben. Även hon visade sig ha blivit kontaktad angående sin rätt till en del av det här arvet. Tillsammans började de nysta i trådarna själva genom att bland annat rita upp en karta av den gemensamma släkten. Efter den utredningen och flertalet vändor telefonsamtal även med Jim som kompletterade med pusselbit efter pusselbit, började Therese till sist tro att arvet kanske kunde vara på riktigt, trots allt.

– Jim hade så mycket information om en av släktingarna som jag har träffat och jag tänkte att det kanske stämmer. Men de människorna hade jag glömt bort för det är ju 30 år sedan och jag var så ung. Herregud. Jag tänkte bara ”shit”!

Resten av den våren beskriver hon som en känslomässig berg och dalbana. Therese tvivel är som sagt inte ovanligt, men i hennes fall är det fortfarande, mer än ett år efter beskedet, inte självklart att detta är sant och helt säker menar hon att hon kan vara först när pengarna sitter på kontot.

– Man kan tro att jag tänker på det hela tiden för jag har det lite kämpigt med ekonomin, men det är som att jag trycker bort det, alltså jag tror inte på det förrän jag ser det. Det är det här med tillit överlag och det kan ju vara något lurt med det här.

Hon förklarar att en del av hennes misstänksamhet nog handlar om allt hon varit med om i sitt liv som gör att hon har svårt att lita på människor.

Therese kom till Sverige fyra månader gammal, som adoptivbarn från en familj i Sydasien där pappan på förhand bestämt att syskonskaran inte hade plats för ytterligare en flicka. Barndomen i Sverige kom sedan i stor utsträckning att präglas av allt annat än trygghet och harmoni. Hon berättar att hon växte upp med mycket psykisk ohälsa som ensambarn till två föräldrar med alkoholproblem och en pappa som utsatte henne för övergrepp.

– Det var en jobbig uppväxt. De drack massor när jag var barn. Sedan dog pappa tvärt av alkoholismen när jag var 15 år och jag fick ett nytt liv med mamma i lugn och ro.

Nu när Therese har passerat 40 år och hunnit vara mamma själv i över tjugo år, menar hon att hon är tillräckligt klar med det som har varit och gärna vill dela med sig av sina erfarenheter. De senaste tretton åren har hon periodvis även ägnat åt att skriva om sin barndom i vad som snart är en färdig självbiografi hon hoppas kunna hjälpa andra.

– Boken handlar om övergreppen och är en gestaltning av uppväxten, ensamheten & naturen som blev som en räddning. Jag ska ta nya tag nu och fixa iordning det sista med boken och få den utgiven.

Pengarna från dödsboet, som beräknas kunna betalas ut inom några få månader, ser hon som en chans att andas ut ekonomiskt och få ro att fixa klart det sista med boken. Släktingen hon ärver från var kusin till hennes pappa och på frågan om hur det känns med tanke på vad han utsatte henne för som barn, svarar hon:

– Karma. Jag tänker bara karma.

Förutom resan som äntligen ska bli av vill Therese investera i ett boende som gärna får ha både djur och trädgård. Men utöver det längtar hon mest efter enkla saker som att kunna ta körkort och ha råd att köpa två cyklar om hon vill. Några planer på hur hon ska fira när pengarna kommer har hon inte gjort upp ännu.

–Näe, vad fasiken det har jag inte gjort. Men jag skulle ju vilja ha någon fest med dom andra som också ärver. Jag skulle vilja ha jättemånga fester, hela dagarna. Haha, nej men då blir det skumpa!

Efter en lång utandning konstaterar Therese att det har varit många tuffa år som ensamstående mamma och tänker sedan högt:

– Det kanske blir en ganska trevlig Jul, alltså det blir något extra på något vis tror jag. Nu kanske det är min tur. Jag kan inte fatta att det är sant!

* Therese heter egentligen någonting annat.